Hittade en film på FB idag, med en tjej som hade förlorat sin dotter i magen bara några dagar för förlossningen.

Den skulle jag ju inte ha kollat på. Tårarna bara sprutar, är så glad att jag har min dotter i livet. 

Jag kan inte föreställa mig hur det är att förlora sitt barn. Jag skulle nog inte klara av de.

För man har ju ändå burit på barnet i 9 månader och sedan äntligen få uppe henne/honom på bröstet var det bästa som har hänt. Det går inte att bekriva med ord den känsla man får då.

Nej jag är oerhört tacksam att Saga växer å mår bra. Hon är verkligen mitt allt. Jag skulle kunna göra allt för henne.

Nej nu är det dax att torka tårarna och vänta på att stumpan ska vakna. 

Ha en bra söndag alla.

kram