Det finns inga ord hur jag känner de.
Jag blir lika besviken varje gång. Att jag aldrig lär mig. Jag borde känna dig vid de här laget. Men nej, jag hoppas väl ända in i det sista. Å sen blir jag besviken. Alla säger att jag ska ge upp. Men jag älskar dig hur de än är. Jag blir jävligt arg och ledsen. Å jävligt besviken. Men jag kan inte göra så mycket. Vet inte vad jag ska göra för att de ska bli bättre. Jag säger att jag inte lider. men sanningen är att jag lider som fan mellan varven. Ibland så rasar min mur å jag blir arg och ledsen.
Men fortsätt de så här. Så vet jag inte om jag kan förlåta eller försöka fixa de. Jag vet inte om du mår soligt av de. För du säger inget. Jag är ingen tankeläsare. Jag kan inte gissa vad du tänker eller känner.
Men för fan. Håll dig till sanningen. Att ljuga mig rakt i ansiktet tjänar du inget på. Du fixar bara till så att de blir sämre mellan oss.
Men du har tid att fundera på hur du vill ha de. Du vet vart jag finns.